Några av de räddade hästarnas och åsnornas historia

I Rumänien är hästarna och åsnorna ännu rena arbetsdjur och deras djurskyddsliga situation är mycket dålig. Save the Dogs försöker med hjälp av utbildning och gratis veterinärvård förbättra situationen för dessa djur helt generellt men i och med att vi även ser djur som individer försöker vi i mån av möjlighet hjälpa även individer i nöd.

Alltid nu som då stöter vi på kritik om att hjälp på individnivå tar bort resurser från hjälpen på kollektivnivå. I Rumänien är dock djurskyddsproblemen så djupt rotade att t.ex. hästarnas och åsnornas situation inte lär förbättras avsevärt innan de slutar användas som arbetsredskap, vilket är fråga om en långsam avveckling allt medan det generella ekonomiska läget förbättras. När nöden och lidandet finns i så här stora mått är egentligen all hjälp mer eller mindre på individnivå.

Vi vill här publicera några historier och livsöden om dessa individer. Dessa är fall som har fått oss att gråta, bli inspirerade, uppmanade och uppmuntrade att fortsätta detta arbete även i svåra situationer, såsom då hägnet svämmas över eller hjälpen vi har att erbjuda trots allt arbete ändå kommer för sent.

Dessa historier ger oss även hopp om att de nästan bortslängda, snudd på antika gamla värderingarna om kärlek, lojalitet, mod och uppoffring ännu lever kvar.

Steluza och Cercel – två räddade hästar
Cercel är en ståtlig rödfux som vid 9 års ålder såg ut att ha kommit till slutet av sin livshistoria. Han var en trött och kraftlös arbetshäst som hade mycket ont och han slutade till sist att dra sin kärra. Cercels ägare kom med honom till Save the Dogs hägn, där hästen som stått vid ruinens brant fick komma tillbaka till liv.

Cercel bor i Cernavoda, uppe på grönskande kullar, och är där en värdig flockledare för fyra hästar.

Det lilla stoet Veneziana hade inte lika mycket tur. Hon räddades i mycket dåligt skick från en romsk familj. Veneziana var dödligt mager och hade många infekterade sår på kroppen. Save the Dogs tog in stoet för vård men hon fick senare somna in från sina plågsamma skador. Veneziana lämnade ett föl efter sig, Stelutza (som betyder stjärna) och hon fick stanna kvar för att leva i hägnet.

Stella fick Cercels modersinstinkter att väckas – fastän han är en valack. Den stora flockledaren har sedermera adopterat Stelutza, även kallad Stella, och ser till att hon inte går miste om någonting i den lilla flocken.

Fastän historien i sig inte är särskilt ovanlig inom hästvärlden påminner den oss ändå om hur en god gärning leder till en annan och hur intelligenta, empatiska och kännande varelser djur egentligen är. Utan Cercel hade Stellas tillvaro i hägnet blivit mycket svårare.

 

Liza
Vackra Liza ägdes av en romsk man i Medgidia-området. I Medgidia ligger ett av Save the Dogs hundhägn och resan dit innebär alltid åsynen av många hästar i dåligt skick, eftersom det i staden bor mycket fattiga romer.

 

Liza hade haft ett hårt liv. Hon hade dock uppnått en mycket respektable ålder med tanke på omständigheterna, hela 20 år. Vid upphittandet var hon dock mycket nära att stryka med, hon var mycket mager och uttorkad och hade kroppen full av sår och infektioner.

För att kunna göra en ordentlig bedömning av Lizas hälsotillstånd röntgades hon. Alla undersökningar och uppståndelse var alldeles nytt för Liza. Man kom fram till att trots henne hårda liv skulle hon kunna återhämta sig helt med god vård. Efter detta flyttade Liza till hägnet i Medgidia och tog där en position som flockledare, kanske något naturligt när man är ett sto i hennes ålder.

Liza har genomlidit mycket smärta och människors grymhet. I Medgidia hägnet var Liza den sista av alla hästar som släppte en nykomling nära.

Denna stålgumma är dock en överlevare. Hennes liv kom till en ny fas när det nya stallet i Cernavoda färdigställdes. Efter några månader av acklimatisering är hon överraskande nog en av de första att hälsa på nya människor som besöker hägnet. Hon sänker fortfarande inte huvudet för att bli klappad men hon mår helt klart bättre än någonsin och trivs i sin nya hemstad. Hon vågar tro på att livet går vidare mot det bättre, trots att hon fördes bort från den plats där hon för första gången upplevt människors kärlek.

Liza föddes till ett rumänskt helvete och var nära att dö dit också, men vid ett avgörande ögonblick i hennes liv räddades hon och denna lilla svankryggiga dam blev en av de lyckligaste hästarna i Rumänien. Med sin visdom leder hon fortfarande sin lilla flock och är ett stort moraliskt stöd åt Pegasus, en 9-åring vars flytt till det nya stallet inte varit lika lätt.

 

Sofia, en djärv mor
Save the Dogs veterinär Roxana är uppvuxen i Cernavoda. Hon har hela sitt liv sett lidande djur runt omkring sig.

 

Åsnestoet Sofia har ändå äran att vara det magraste Roxana någonsin sett. Save the Dogs team upptäckte Sofia tack vare ett inkommen anmälan. Sofia var bara skinn och ben och bredvid henne stod ännu ett diande föl. Save the Dogs visste om att det även bodde en åsnehingst på gården, men på grund av Sofias utmärgling skulle brunst och befruktning vara i princip omöjliga.

Sofia kämpade för sitt liv och även fölet behövde mycket tillskottsnäring och omvårdnad. Sofia slutade dock aldrig producera mjölk, vilket naturligtvis var ännu mer påfrestande för hennes kropp. Fölet förälskade sig i personalens Mentosana mintpastiller och fick sitt namn därefter.

Sedan blev det känt att Sofia ändå var dräktig. På sensommaren 2010 födde hon utan problem lille Gino. Roxana önskar fortfarande Sofia skulle sätta på sig några kilo till men trots alla svåra omständigheter börjar hon bli i bra skick och det verkar som om hon kommer att kunna leva ett långt och lyckligt liv.

Mentosana har flyttat till junioravdelningen där han är en av de mest bortskämda i gruppen. Trots sin svåra start i livet ser hans framtid nu ljus ut, tack vare hans mamma som såg till att han fick det han behövde som liten att växa till sig.

Även lilla hjärtekrossaren Gino mår bra. Han har även en lekkamrat i samma ålder i hägnet.

 

Den övergivna Jenis underliga öde
I Finland lider sällskapsdjuren ofta av övervikt. I Rumänien är det precis tvärtom; Save the Dogs får dagligen in anmälningar om undernärda hundar, katter, hästar och åsnor.

 

Jeni, eller Joanna, är en av alla de åsnor vilka årligen blir dumpade ut i kylan när vintern kommer eftersom man inte har råd att föda dem. När kölden kommer och snön täcker marken finns inget annat för åsnorna att göra än att vänta på en lång, utdragen död. Jeni hade dock tur.

Jeni råkade hitta till ett område där en kvinna fick för sig att börja mata den övergivna åsnan. Jeni erbjöds hundmat, vilken hon av hungern åt upp men vars näringsinnehåll är helt fel för en åsna.

När Save the Dogs fick reda på om åsnans existens och åkte till platsen hittade de en extremt överviktig åsna med svåra hudproblem. Veterinärerna var särskilt oroade för fång i och med övervikten.

Jeni flyttade till räddningscentret och en diet sattes in. Nuförtiden har Jeni bara någon centimeter för mycket omfånf runt magen och hon har tack vare dieten blivit mycket gladare och piggare.

I Jenis historia finns något lustigt (bortsett från det faktum att fel mat kan ta livet av en åsna förstås) eftersom det dör massvis med hundar av hunger i det område där Jeni hittades, medan hon fick hundmat. Save the Dogs fortsätter med sin utbildande verksamhet för att människor ska sluta överge sina djur och hur de bäst tar hand om de de har. Även lagstiftningen måste skärpas.

Jeni fick trots allt smaka på en finsk pepparkaka när en volontär från Finland var på besök i hägnet.

 

Blinda Tica
Den blinda åsnan Tica är ett stort mysterium. Gentlemannen är redan gammal och har av allt att döma varit blind i flera år. Han har troligtvis dock inte fötts blind utan förlorat synen senare i livet på grund av en skada eller sjukdom.

 

Tica är ett levande bevis på att även en gammal åsna kan lära sig nya trick när han anpassat sig till ett helt nytt liv. Tica är en höjdare på att navigera i sitt nya hem och en utomstående har inte ens orsak att misstänka att han är blind. Han gillar dock inte att man närmar sig honom utan att anmäla om ankomsten i och med att han inte kan se. Å andra sidan känner Tica alla i personalen och vet utan vidare vem som är vem av dem. Fastän Roxana bara jobbat i hägnet sedan november 2010 känner Tica redan mycket väl till att det alltid finns en morot gömd i någon av alla fickorna.

Tica lever på specialvårdsavdelningen på grund av sitt handikapp. Där fungerar han som en säker och stadig trygghetspunkt för alla nya, utmärglade och vettskrämda åsnor vilka anländer till Save the Dogs räddningscenter.

 

© 2012 Kodittomien koirien ystävät | Hemlösa hundars vänner | Friends of Homeless Dogs | info@koirienystavat.com